Om mig och mina hundar

Jag heter Ida, är 35 år och bor i ett hus i närheten av Uppsala tillsammans med min 3 hundar, Olle 7 år, Bosse 2 år och Gaia 1 år.

När jag var liten så var jag rädd för hundar, det spelade ingen roll vilken storlek form eller färg. Men när jag var 14 år så skaffade min mamma och hennes sambo en hund, Kubbe och min rädsla för hundar försvann.



År 2004 skaffade jag min första egna hund, Olle. Det första halvåret var allt frid och fröjd, vi gick valpkurs och det gick strålande. Vi fortsatte att gå kurser och aktivera oss men ju mer vi gjorde destå värre blev situationen. Olle slutade lyssna, han rymde, gjorde utfall både mot hundar och människor.

Alla s.k. hundproffs omkring mig sa att han var understimulerad och att jag måste bli roligare så att han ville vara med mig, ju "roligare" jag blev destå värre blev det med Olle. Nu sa man att jag måste visa hunden vem som bestämmer, jag skulle kasta vatten, kasta säckar med burkar trycka ner honom i marken och rycka hårdare i kopplet.

Som förstahundsägare så följde jag ju alla tips men utan resultat. Jag kände mig totalt misslyckad som hundägare och skrev en annons om omplacering. Då kom räddningen i form av Amichien Bonding, en metod utvecklad av Jan Fennell som är helt utan våld som grundar sig på hundens instinkter och signaler. Jag började tillämpa metoden och märkte snart hur Olle kunde slappnade av. Olle kunde njuta av att vara hund och jag som hundägare.

För ca 1 år sedan så skaffade jag min andra hund, Bosse. Och i våras flyttade Gaia hem till oss.

Nu har jag själv utbildat mig i Amichien bonding och i höstas blev jag certifierad i metoden. Idag utbildar jag hundägare i hundens kommunikation och signaler så att de ska få ett så bra liv som möjligt tillsammans med sina hundar.

Gå gärna in och titta i bildgalleriet.